Strindberg brakar i radion, det haglar
över disken vi ställt ut
Vattentunnan svämmar över sina bräddar,
och sjön
Vi sitter tätt tillsammans och ser
vinterns bleke falla över augusti
Hör rovfåglarnas vingspröt fällas ut,
näbbar som river i det slagna köttet
På August faller en radioskugga,
han driver bort, ut över åkrarna och ner
i jorden, blir ett stort jävla djur
som rinner fram mellan stenarna
och rötterna
Blir en malström av sprutande sand,
ett klot av päls och tänder, ögon
som blänker trots mörkret
|